karlow.blogg.se

2015-02-01
02:59:04

Svar på tal och vem är jag?

Wow, två inlägg samma vecka! Den här gången höll jag vad jag lovade.
 
Även om jag inte har varit speciellt duktig på att hålla bloggen vid liv så har några ställt frågor under de senaste månaderna, så jag tänkte göra det enkelt och tydligt med vissa frågor och lägga upp dom och svaren här.
 
 
Ja, jag heter Karl Oscar Oldgren Winther, är så gott som 18 år. Jag har en mor och en far, en envis lillasyster som tyvärr är 16 år och kan skrika och hålla på minst lika mycket som jag, en bonuspappa (mammas man) och två bonusbröder (mammas mans söner). Brukade bo i två Stockholmsförorter, varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma. Sen bestämde jag mig för att åka på utbytesår till Uruguay, så nu bor jag här, i en stod som heter Canelones.
I Sverige går jag på Viktor Rydberg Gymnasium Jarlaplan, Estet Sång, spelar bas i ett death core-band (Take The Leap), spelar gitarr när jag inte har något annat för mig, hänger med kompisar, jobbar som barnvakt, lever livet.
Vad mer kan man säga om mig? Jag är 1.85 meter lång, brunögd, blond, har alldeles för långt hår men vill inte klippa mig för jag litar inte på frisörer, de gör sällan som jag vill och då blir jag lack.
När jag var liten gick jag vilse på ett hotell på Gran Canaria.
Jag pratar svenska, engelska och spanska.
Jag har absolut ingen lust att ha ett kontorsjobb när jag blir vuxen och börjar jobba, så just nu tror jag att det kommer bli en sjuksköterska av mig, typ jobba i ambulans.
Jag är bra på att laga köttbulllar från grunden och att dansa tango (nästan iallafall).

Ja och nej. Vanliga mobilladdare har ganska smalla piggar/pinnar vad man nu vill kalla dom, men i Sverige använder vi också lite grövre. De smala funkar fint, de tjocka är lite svårare. Summa sumarum: Det behövs ej, men det kan vara bra att ha en ifall du har olika sorters laddare.
Så ser de flesta vägguttag ut här. Men många förlängnigssladdar är anpassade för fler typer.

Om vi börjar med spanskan så går det faktiskt väldigt bra nu. Nu för tiden tänker jag för det mesta på spanska utan att tänka på det, förstår nästan allting folk säger, kan nästan prata problemfritt, och istället för att få frågan "Är du från USA?" när folk hör mig prata har de börjat fråga om jag är brasilian (ser det som positivt eftersom det är grannlandet).
Nödvändiga saker som jag har tagit med mig från Sverige, som mobil, bankkort, dator etc. fungerar generellt sett väldigt bra. Ibland funkar inte kortet i vissa affärer eftersom det är väldigt ovanligt att inte betala kontant här. Det mesta fungerar felfritt för mig med sånna här saker, och funkar det inte är det ofta lätt att lösa. No worries om du ska hit!

Wow. Om ni trodde att esteter i Sverige var lata kommer ni skita i brallan när ni kommer hit. Jag har visserligen fått höra att just min klass var en av de lataste på länge, men utbildningen här är väldigt basic jämfört med Sverige. Elever kommer sent till klasser, och lärare också. Det är inte så att man inte lär sig något, men är man vad vid gymnasiet i Sverige kommer man inte ha mycket problem att hänga med här! ;)

Ärligt talat har jag faktiskt väldigt dålig koll på sånt. TV-reklam finns för det på de argentinska kanalerna, och jag skulle gissa att det finns i större affärer som TaTa, Disco eller Tienda Inglesa (sista köper in mycket saker från utlandet, och är oftast skitstora affärer, så de har säkert!).

 
Jag hoppas ni har fått hyfsade svar, och att ni fortsätter ställa fler frågor, så ska jag göra mitt bästa för att svara snabbare och skriva oftare!
Jag och min familj på nyårsafton

Ahlgrens bilar gjorde storsuccé i Uruguay, den julklappen gick åt fort...
Montevideooo
Jag, ridandes på en häst. Inte min starkaste gren, men jag överlevde iallfall, så det var ju kul
 

ADIÓS SUECOS!
Karloz
 
 
2015-01-31
05:27:58

Jag är inte död, men...

...men jag är jag, och jag är lat.
Och jag uppdaterar fruktansvärt dåligt här på bloggen. Så tänkte slänga upp ett inlägg nu och även svara lite på frågor. Det kommer inte bli ett två månaders långt inlägg, för det orkar jag inte skriva och ni orkar inte läsa.
 
Senaste gången jag uppdaterade var i november, och nu är januari så gott som slut. Första delen av den perioden spenderade jag mest hemma i Canelones och i småstäderna Los Cerrillos och Progreso där jag har en del amigos. Inget speciellt, ganska lugnt, men nice.
 
I december hade vi vårat Midstay-camp, alltså lägret vi har efter ungefär halva tiden här. Började i Montevideo med en kväll på stan med alla utbytesstudenter i Uruguay, plus några volontärer. Planen var "Noche de museos", dvs en kväll där man gåller mellan massa museum som har öppet och är gratis. Vet inte riktigt vad det speciella var, eftersom ofta är öppna och gratis. Tror vi gick till två ställen innan vi tröttnade och ville ha mat.
 
Det här är vad man räddade av en murmålning som brann upp, som man använde för att återskapa den (sista bilden).
 
Andrea från Italien. Aka Jesús, för det långa håret och skägget han brukar ha.
 
 
Behöver jag säga att jag inte grät för att vi bytte museumen mot en restaurang med Chivitos?
 
Dag två och tre spenderade vi på kusten i Santa Lucía del Este. Soft värre.
Solbrännan på bilden nere i mitten kan vara det bästa/värsta jag har skådat...
 
Sen har också varit jul och nyår. Var ärligt talat mer otaggad än någonsin på jul när jag vaknade den 24e, men så fort jag övertalade familjen om att vi måste ha något slags träd med pynt i och vi började äta löste det sig.
  
Totalt blev det tre veckor på kusten med sol, mat, bad, mat, siesta, sol, nya kompisar, mat, bad, siesta, ni fattar.
Det är helt sjukt hur seg jag blir av värmen. Det känns som att min insida smälter när det är 38 grader. Men ska inte klaga, har redan gjort det misstaget och de flesta svenskar blir extremt oglada när jag klagar över värmen :))
 
Jag och Andrea träffades i Parque del Plata när vi insåg att vi nu under semestern bodde fem km ifrån varandra istället för 330 km.
 
Solnedgång i Atlantida
 
Och så har vi tyvärr sagt hej då till fyra ur gruppen som åkt hem till sina länder igen.
Om tre veckor fylls AFS Uruguay på med fyra nya utlänningar, som inte vet någonting om vad som väntar eller för den delen spanska heller skulle jag tro.
¡Hasta luego!
 
Nu ska jag inte tråka ut er med mitt enkla liv nå mer, utan ni kan ju gå ut och göra snöänglar så hörs vi eller syns någon gång!
 
Peace out,
Karlitos
 
2014-11-14
18:27:42

Bildbomb

((Blogg.se har nu två gånger senaste veckan raderat ett så gott som färdigt och ett halvfärdigt utkast... Himlans roligt när det händer! Ni får ursäkta min dåliga uppdatering, men det är som sagt inte bara mitt fel!))
 
Bara att hoppa upp på hästen igen så att säga (säger man så? Svenska språket har jag för det mesta inga problem med, men typiskt svenska "sägelser" börjar falla bort lite (hata mig inte Linnea)).
 
Så, vad har hänt på sista tiden då?
 
Först och främst så har jag äntligen, på pappret i alla fall, blivit Uruguayan, med ID-kort och allt vad det heter.
 
Nu är vi två utav åtta som har fått ID-kort, de andra fick underkänt av migrationsverket och behövde göra om några papper. Inte blir det bättre av att vi redan är i Uruguay och att deras föräldrar är i hemlanden, så det blir en massa scannande och roligt teknikpyssel som alla tycker är roligt. Självklart hade jag också problem, men det var inte mitt fel att någon här i Uruguay fyllde i fel formulär för ID-kortet. Ring upp, gör om, gör rätt. Tror tyvärr att de använde fel formulär ändå när de gjorde mitt ID, men vem bryr sig? Det är uruguayanskt och det står vem jag är, mer än så behövs inte.
 
Förrförra helgen åkte alla utbytesstudenter, alla som ska vara utbytesstudenter från Uruguay nästa år och några som vill vara utbytesstudenter om ett par år tillsammans med volontärer till Salto i nordöstra Uruguay.
Rio Uruguay med Argentina på andra sidan
 
Kate (Thailand), Giulio (Italien) och Camila (Uruguay) gör tortas fritas. Jag gav upp efter ett försök, det var inte min grej...
 
Volontär-Lara förbereder sig för att fritera deg
 
Bra kvalitét! Point is, vi blev intervjuade av Canal 4, så vi är ju typ kändisar nu! (Jag och Kelly från USA)
 
Utgång för de som hade åldern inne på kvällen, tema halloween såklart!
 
Tror inte jag behöver säga vem av mig och Giulio som var förberedd för att klä ut sig och vem som improviserade
 
Kate och Laura (Frankrike)
 
Dag två, molnigt men varmt i de varma källorna
 
Parrillagrillade hamburgare till lunch, inget fel med det!
 
Studiebesök på vattenkraftverket mellan Argentina och Uruguay
 
Sverige Uruguay
Japan Thailand Italien
Italien Sverige Thailand Uruguay
Seriösa bilder är inte riktigt min grej...

Alla var riktigt fina i blåa hårdhattar (?) som vi var tvugna att ha på oss under besöket
 
 
Ingen dog (tror jag), men eftersom verket ägs av båda länderna finns båda flaggorna lite överallt
 
En riktigt bra helg, fick lära känna mycket nya människor och se en annan del av landet. Träffade bland annat två killar som funderade på att åka till Norge, Sverige eller Ryssland. Klart det blir Sverige!
 
--
 
En helt annan helg åkte jag, mamma och lillasyster till Costa Azúl där mina "abuelos" bor, och sen längs kusten vidare till La Barra där en moster bor.
 
Minns inte vem han var, men någon bestämde sig för att bygga ett hus i form av en örn som fick heta El Águila (Örnen)
Piriápolis
 
 
Helt ärligt första "berget" jag har sett här. Och lillasyster fick såklart för sig att det var en bra idé att ta sig upp dit...
 
Ñanduer, typ som sura strutsar
 
Los dedos i Punta del Este. Helt enkelt en hand som sticker upp ur sanden, inte konstigare än så
 
--
 
 
Senaste helgen åkte jag och min lillasyster till Punta del Este igen för att träffa kompisar från AFS-lägret. Juliana (som är på bilden ovanför med mate) åkte hem lite tidigare så sista dagen följde jag med Kate och hennes familj till en födelsedagsfest för en liten by, en fiesta criolla. Det var stånd där man kunde fylla på sin gaucho-garderob (gauchos är vad man kallar de som rider runt på hästarna), köpa knivar och annat smått, mat, en hyfsat stor asadogrill, och två tävlingar.
 
 
Gauchos som hjälper mindre stabila gauchos på mer instabila hästar att inte slå ihjäl sig när hästen kastar av sig personen i fråga (det är alltså som att rida på en plasttjur som man gör i amerikanska filmer, fast en riktig, galen häst).
 
En man som försöker rädda köttet och sina lungor på samma gång.
 
Det är alltså, som jag sagt, inga små fjäsiga köttbitar man grillar. 
 
Tycker det är tråkigt att ta seriösa bilder
 
 
Puh, det var alla bilder ni får för nu. Förväntar mig inte att någon läser den här delen, antagligen har de flesta fått slut på batteri i datorn, blivit hungriga, varit tvugna att jobba för att man har ätit upp eller så. 
 
Nu är det sommarlov, vilket kanske innebär mer tid att skriva, kanske inte! Ska iallafall försöka svara på några frågor jag har fått, så stay tuned.
Nu bär det av till några kompisar i grannbyn Los Cerrillos, tror minsan det bilr asadogrillning ikväll! Imorgon åker jag, mama och Juliana till Montevideo för att gå på någon föreställning med en av mina storebröder, och på söndag förväntas jag laga svensk mat igen. Helvete...
 
Peace out!